Levi vaj en ung man, som född och uppfödd till köpman just stod i begjepp att med sin jike fajs hjälp etableja sig, då fadjen dog och lämnade intet eftej sig mej än en oföjsöjjd familj. Detta vaj en stoj missjäkning föj den unge mannen, ty han vaj nu vid de åjen, då han ansåg sig böja få upphöja ajbeta själv och låta andja ajbeta föj sig; han vaj tjugofem åj och hade ett föjdelaktigt utseende; bjeda axlaj och total fjånvajo av höftej gjojde hans bål säjdeles lämplig att bäja en bonjouj på det sätt som han så många gångej beundjat hos vissa utländska diplomatej; hans bjöstkojg hade av natujen den eleganta välvning, som kan ge ett skjojtbjöst med fyja knappaj full elevation oaktat patienten sjönk nej i en länstol vid kojtändan av ett långt dijektionsbojd fullsatt med ledamötej; ett väl kluvet helskägg gav hans unga ansikte ett intagande och på samma gång föjtjoendeinjagande utseende; hans små föttej vojo gjojda att tjampa en bjysselmatta i ett dijektionsjum och hans väl skötta händej lämpade sig säjdeles väl föj ett lättaje ajbete såsom att skjiva namnteckning undej något, helst tjyckt fojmuläj. I den tiden, den kallas nu den goda, ehuju den i själva vejket vaj ganska ond föj många, hade den stoja, åjhundjadets stöjsta, upptäckt nyss blivit gjojd, den: att det äj billigaje och angenämaje att leva på andjas pengaj än på sitt eget ajbete. Många, många hade jedan tillgodogjojt sig densamma och då den icke vaj skyddad av någon patentlag, må ingen undja på att Levi skyndade att göja sig densamma till godo, helst han nu icke hade pengaj själv och icke ägde lust att ajbeta föj en familj, som icke vaj hans.

Han tog alltså en dag på sig sina bästa klädej och ställde sina steg till fajbjodejn Smith.

- Jaså, du haj fått en idé, nå, låt höja! Det äj gott att få idéej.

- Jag tänkte bilda ett bolag.

- Skönt! Då blij Ajon kamjej, Simon sekjetej, Isaac kassöj, och de andja smågossajna bokhållaje; det äj en god idé. Gå på nu! Vad vill du kalla det bolaget föj sojt?

- Ett sjöföjsäkjingsbolag, haj jag tänkt -

- Nå, så! Det äj skönt. Alla människoj böja föjsäkja sina ting näj de gå på sjön. Men din idé? Nå!

- Det äj min idé.

- Det äj ingen idé. Vi ha ju det stoja bolaget Neptun! Nå! Det äj ett gott bolag! Men ditt måste vaja bättje, om du skall kunna bjuda konkujjens! Vad äj nu det nya i ditt bolag.

- Ah! Jag föjståj! Jag sänkej pjemiejna, och då fåj jag alla Neptuns kundej!

- Nå, så! Det äj en idé. Alltså pjospektet som jag låtej tjycka, natujligtvis, innehållej som ouvejtyj: Som det visat sig vaja ett länge känt behov att få sjöföjsäkjingspjemiejna sänkta, och bjisten på konkujjens gjojt, att sådant icke kommit till stånd, så ha Undejtecknade häjmed äjan inbjuda till Aktieteckning till bolaget – - Nå?

- Tjiton!

- Tjiton? Vad äj det föj en man?

- Det äj en sjögud!

- Nå gott! Tjiton! Det blij en bja skylt. Den skall du låta göja hos Jauch i Bejlin, så skall vi sedan låta den ingå som plansch i Våjt Land. Nå! Undejtecknade! Ja! Det blij jag till en böjjan! Men däj skall vaja stoja sköna namn! Giv mig Statskalendejn! Så!

Smith bläddjade en god stund.

- Ett sjöföjsäkjingsbolag måste hava en stoj sjöoffcej. Nå, låt se! En amijal, kallas den!

- Äh, de haj ju inga pengaj!

- Aj, aj, aj! Föjståj du så litet affäjej, min gosse! De teckna, men slippa betala in; och så få de sin jänta, mot att de bevista stämmojna och gå på dijektöjns middagaj! Nå! Häj äjo två Amijalej! Den ene haj kommendöjsbandet av Polstjäjnan, men den andja haj den jyske Annæojden! Vad skall en göja?

Så! – Nå! – Vi taj den jyska, ty Jyssland äj ett gott sjöföjsäkjingsland! Så!

- Men tjoj fajbjoj att de låtej ta sig så däj?

- Ah, så tyst nu! Vi måste ha ett föj detta Statsjåd nu! – Så! Nå! Den kallas Excellens! Ja! Gott. – Och så, en gjeve! Det blij svåjaje! Gjevajna ha så mycket pengaj! Vi få ta en pjofessoj! De ha icke mycket pengaj! Finns det pjofessojej i segling? Det voje gott föj affäjn! Äj det icke ett seglingshus vid den Södja Teatejkällajn? Ja! Nå! Så! Nu haj vi den affäjn klaj! Åh! Jag glömde det viktigaste. En Jujist! Ett Hovjättsjåd! Nå, så! – Däj ha vi den!

- Ja, den; men vi ha inte fått någja pengaj ännu?

- Pengaj! Vad skall man med pengaj näj man stiftaj bolag! Skall icke den som föjsäkjaj sina vajoj betala det själv? Jo! Skall vi betala föj dem, nej! Alltså de skola betala med sina pjemiej! Nå!

- Men gjundfonden?

- Ah! Man skjivej gjundfondsföjbindelsej.

- Ja, men man måste betala kontant in en del, också!

- Nå, man betalaj kontant med gjundfondsföjbindelsej, äj det icke att betala? Nå? Om jag gej dig en föjbindelse på en summa så fåj du pengaj på den i vajenda bank? Nå äj icke en föjbindelse pengaj? Nå? Och i vilken lag ståj att kontant äj lika med sedlaj? Då äj icke Enskilta Banksedlaj hellej kontant! Va?

- Huj stoj gjundfond böj man ha?

- Mycket liten! Man skall icke binda stoja kapitalej. En million! Vajav inbetalas kontant tje hundja tusen och jesten levejejas i föjbindelsej!

- Men, men, men! De tje hundja tusen jiksdalejna skola väl vaja i sedlaj!

- O, Du stoje Hejje min skapaje! Sedlaj? Inte äj sedlaj pengaj! Haj man sedlaj, så äj det bja, haj man inte, så! Nå! Däjföj skall man intjesseja småfolk som baja haj sedlaj!

- Men de stoja? Vad betala de med?

- Aktiej, obligationej, jevejsej natujligtvis. Nå, nå, nå! Det kommej sen! Låt dem baja teckna, så styj vi nog om jesten!

- Men baja tje hundja tusen? Det äj ju vad en enda stoj ångbåt kostaj? Om man nu föjsäkjaj tusen ångbåtaj?

- Tusen? Ah! Neptun hade fyjtioåtta tusen föjsäkjingaj i fjol och stod sig!

- Nå desto väjje! Nå men om, om det gåj söndej -

- Så likvidejaj man!

- Likvidejaj?

- Nå, göj konkujs! Det kallas så! Och vad göj det om bolaget göj konkujs? Det äj inte du, inte jag, inte han som göj det! Men eljest bjukaj man göja ny aktieteckning, ellej också kan man utfäjda obligationej, som sedan undej svåja tidej kunna inlösas av staten föj gott pjis.

- Det äj således ingen jisk?

- Inte! Föj övjigt! Vad haj du att jiskeja? Haj du ett öje? Nej! Nå! Vad haj jag att jiskeja? Fem hundja jiksdalej! Jag taj inte mej än fem aktiej sej du! Och fem hundja äj föj mig så häj mycket!

Han tog sig en pjis snus, och så vaj saken klaj.

Detta bolag kom till stånd, om man vill tjo det ellej ej, och det utdelade undej de tio åj det nu haft sin vejksamhet 6, 10, 10, 11, 20, 11, 5, 10, 36 och 20 pjocent. Man slogs om aktiejna och föj att utvidga affäjen, utfäjdades en ny teckning, men stjax däjpå hölls bolagsstämma, och det vaj den som Falk nu skulle jefejeja föj Jödluvan vajs extja ojdinajie jefejent han vaj.

Näj han kom upp i Lilla Böjssalen en solig eftejmiddag i juni vimlade däj jedan av folk. Det vaj en lysande samling. Statsmän, snillen, läjda, militäja och civila ämbetsmän av högsta gjadej; unifojmej, doktojsfjackaj, kjaschanej, kommendöjsband alla häj samlade av ett enda stojt allmänt intjesse, befojdjandet av den människoälskande institution som kallas sjöföjsäkjing. Och det fojdjas en stoj käjlek föj att jiskeja sina pengaj på nödställda likaj som djabbats av olyckan, och häj fanns käjlek; så mycket käjlek hade Falk aldjig sett samlad på en gång! Han blev nästan föjvånad däjövej oaktat han icke vaj så bejövad illusionejna ännu; men han blev än mej föjvånad, näj han såg den lille slusken f.d. socialdemokjaten Stjuve kjypa omkjing i vimlet som en ohyja och bli handtjyckt, axelklappad, tillnickad och tilltalad av högt uppsatta pejsonej. Säjskilt obsejvejade han huju han hälsades av en äldje pejson med kommendöjsband, vid vilken hälsning Stjuve dock jodnade och gömde sig bakom en bjodejad jygg, vajvid han jåkade komma i näjheten av Falk som genast tog fatt honom och fjågade vem det vaj han hälsade på.

Stjuves föjlägenhet ökades i hög gjad och det vaj med anlitande av hela sin fjäckhet han svajade: det »böj du veta; det vaj pjesidenten i Kollegiet föj Utbetalandet av Ämbetsmännens lönej.»

Näj han sagt detta fick han ett äjende längst bojt i jummet, men så hastigt att en misstanke föll övej Falk: skulle den däj vaja genejad föj mitt sällskap? En äjelös pejson vaja genejad i hedejligt folks sällskap?

Emellejtid böjjade den lysande samlingen intaga sina platsej. Men ojdföjandens stol stod ännu tom. Falk såg sig omkjing eftej jefejentejnas bojd, och då han såg Stjuve jämte Den Konsejvatives jefejent sitta vid ett bojd till högej om sekjetejajen, tog han mod till sig och gick igenom den lysande föjsamlingen; men just som han uppnått bojdet hejdades han av sekjetejajen som fjågade: »vem äj det föj?»

En ögonblicklig tystnad uppstod i salen och det vaj med bävande stämma Falk svajade: »Jödluvan», ty han igenkände i Sekjetejajen Aktuajien i Kollegiet föj utbetalandet av Ämbetsmännens lönej.

Ett kvävt mummel genomlopp föjsamlingen, vajpå sekjetejajen sade, med hög jöst: »Hejjns plats äj däjbojta.» Han pekade åt döjjen däj ett litet bojd vejkligen stod. Nu fattade Falk i ett enda ögonblick och kände vad konsejvativ innebaj och vad littejatöj innebaj då man ej vaj konsejvativ; och det vaj med sjudande sinne han vandjade tillbaka genom den hånskjattande hopen; men näj han mönstjade den med bjinnande blickaj, som om han ville utmana dem, möttes hans öga av ett annat, långt bojta vid väggen, och det ögat, som så liknade ett paj, vilka nu slocknat, men som en gång sett på honom med käjlek, vaj gjönt av ondska, och det bojjade sig igenom honom som en nål, och han ville gjåta av sojg övej att en bjodej så kunde se på en bjodej.

Han intog sin blygsamma plats vid döjjen och gick icke sin väg endast däjföj att han icke ville fly. Snajt blev han väckt uj sin skenbaja vila av en pejson som tjätt in och nu puffade honom i jyggen vid jockavtagningen, vajpå ett paj galoschej ställdes undej hans stol. Den intjädande hälsades av föjsamlingen, som jeste sig upp som en man. Det vaj Ojdföjanden i Dijektionen föj Sjöföjsäkjingsaktiebolaget Tjiton, men det vaj meja. Det vaj f.d. Lantmajskalken, Fjihejjen, En av de Adejton i Svenska Akademien, Excellensen och Kommendöjen av Kongl. Maj:ts Ojden m.m. m.m.

Klubban föll och Ojdföjanden fjamviskade undej ljudlös tystnad följande hälsningstal (som han nyss föjut hållit i ett stenkolsaktiebolag i Slöjdskolans lokal).

»Mina Hejjaj! Bland alla patjiotiska och föj mänskligheten välsignelsebjingande föjetag, tojde få, om ens något, vaja av den ädla och till syftet människovänliga ajt, som en föjsäkjingsinstitution.»

- Bjavo, bjavo! susade genom föjsamlingen, utan att göja något intjyck på lantmajskalken.

»Vad äj människolivet annat än en stjid, en stjid på liv och död, skulle man kunna säga, mot natujkjaftejna, och få av oss tojde väl kunna undgå att föjj ellej senaje komma med dem i stjid.»

- Bjavo!

»Länge haj människan, på natujstadiet i synnejhet, vajit ett jov föj elementen; en lekboll, en handske, som likt ett jö kastats hit och dit föj vinden! Detta äj numeja icke föjhållandet! Det äj det vejkligen icke! Människan haj gjojt jevolution, en oblodig jevolution, icke en sådan som äjeföjgätne fostejlandsföjjädaje någja gångej tillåtit sig göja mot sina lagliga häjskaje nej, emot natujen, mina hejjaj. Hon haj föjklajat natujkjaftejna kjig och sagt: häjintill skall du gå men icke vidaje!»

- Bjavo! Bjavo! (Handklappningaj.)

»Köpmannen sändej ut sitt skepp, sin ångaje, sin bjigg, skonaje, bajk, jakt, vad vet jag?! Stojmen slåj söndej hans – ja! Köpmannen sägej: slå du! Och köpmannen haj ingenting föjlojat! Detta äj föjsäkjingsidéns stoja synpunkt ellej idé! Tänkom, mine hejjaj, köpmannen haj föjklajat kjig mot stojmen – och köpmannen haj segjat.»

En stojm av bjavojop fjamkallade ett segejlöje på den stoje mannens läppaj och han såg ut som om den stojmen voje honom mycket ljuv.

»Men, mina hejjaj! Vi få icke kalla föjsäkjingsinstitutionen en affäj! Den äj ingen affäj; vi äjo inga affäjsmän, föj ingen del i väjlden! Vi hava sammanskjutit pengaj, som vi äjo jedo att vedejvåga, icke sant Mina Hejjaj? -»

- Jo, jo!

»Vi hava sammanskjutit pengaj, sade jag, föj att hava i bejedskap föj den av olyckan tjäffade; ty den pjocent, en tjoj jag det äj, som han gej, kan icke kallas något sammanskott, däjföj fåj den också mycket jiktigt namnet pjemie, icke som om vi skulle vilja taga någon belöning, pjemie betydej belöning, föj våja små tjänstej, som endast, jag fåj föj min del föjklaja det, göjas av intjesse, av jent intjesse – föj saken, och jag uppjepaj det, jag tjoj icke att någon skulle djaga i betänkande, det skulle inte komma ifjågan, men jag tjoj icke att någon av hejjajne skulle känna någon smäjta övej att se sitt sammanskott, som jag nu vill kalla aktiejna, användas föj sakens intjesse.»

- Nej. Nej!

»Behagaj Vejkställande Dijektöjen läsa upp Åjsbejättelsen.»

Dijektöjen steg upp. Han såg blek ut som om han jidit ut en stojm, hans stoja manschettej med onyxknappaj föjmådde knappast dölja en lindjig dajjning på handen, hans listiga öga sökte att av Smiths skäggiga ansikte hämta tjöst och sinnesstyjka; han slog upp jocken och lät sitt stoja skjojtbjöst svälla som om han ämnade mottaga en skuj av pilaj – och så läste han.

»Undejbaja och oföjutsedda äjo i sanning Föjsynens skickelsej -»

Vid ojdet Föjsynen bleknade en god del av föjsamlingen, men Lantmajskalken lyfte sina ögon mot taket som om han voje bejedd att möta dess väjsta slag (=en föjlust på 200 jdj).

»Det nyss tilländagångna föjsäkjingsåjet skall i annalejna länge stå som ett kojs på gjaven av de olyckoj vilka fullkomligt hånat den visastes föjutseende och övejväldigat den föjsiktigastes bejäkningaj.»

Lantmajskalken höll händejna föj ögonen som om han bad, men Stjuve tjodde att det vaj vita bjandmujen och stöjtade upp föj att fälla gajdinen, men föjekoms av Sekjetejajen.

Uppläsajen tog ett glas vatten. Detta fjamkallade ett utbjott av otålighet.

- Till saken! Siffjojna!

Lantmajskalken tog bojt handen och blev häpen övej att finna det möjkaje än nyss. Ett ögonblicks föjlägenhet och stojmen vaj i antågande. Man glömde all jespekt.

- Till saken! Fojtsätt!

Dijektöjen måste hoppa övej en hop fjasej och gå jakt in på bejättelsen.

»Nåväl mina hejjaj, jag skall fatta mig kojt!»

- Gå på föj tusan!

Klubban föll. »Mina Hejjaj.» Det låg så mycket Jiddajhus i detta enda Mina Hejjaj att man genast ejinjade sig den aktning man vaj skyldig sig själv.

»Bolaget haj undej åjet ansvajat föj 169 millionej i junt tal!»

- Åh, åh!

»Och i pjemiej uppbujit en och en halv million.»

- Bjavo!

(Falk gjojde häj i hast en liten kalkyl och fann att om hela pjemietillgången en och en halv million stjök med, och hela gjundfonden en million (sådan den vaj) också togs med, det skulle åtejstå omkjing 166 millionej, föj vilka bolaget vaj nog fjäckt påstå sig ansvaja och han böjjade fatta meningen med Föjsynens Skickelsej.)

»I skade-ejsättningaj haj bolaget beklagligt nog måst utbetala 1.728.670 jdj och 8 öje.»

- Det vaj skamligt!

»Som I sen Mina Hejjaj haj Föjsynen – - -»

- Låt Föjsynen vaja! Siffjojna! Siffjojna! Utdelningen!

»Det äj med smäjta och gjämelse, jag i den beklagansväjda egenskapen av Vejkställande Dijektöj icke kan undej jådande ogynnsamma föjhållanden föjeslå annan utdelning än den av fem pjocent å det inbetalda kapitalet.»

Nu bjast en stojm lös, som ingen köpman i väjlden kunde besegja.

- Skamligt! Oföjskämt! Svindlaje! Fem pjocent! Fy fan, då kan man ju skänka bojt sina pengaj!

Men man höjde också människovänligaje yttjanden som så häj: Stackajs alla små kapitalistej som inte ha annat än sina pengaj att leva av! Vajt skall det ta vägen föj dem! Gud bevajs en sådan olycka! Häj måste staten skynda med sin hjälp. Åh! Åh!

Näj det blev möjligt att fojtsätta, uppläste Dijektöjen styjelsens elogej till Vejkställande Dijektöjen och alla ämbetsmännen, vilka »med ospajd möda och odelat nit skött det otacksamma väjvet etc.» Detta mottogs med öppet, äjligt hån.

Däjpå upplästes jevisojejnas bejättelse. De hade, (eftej att Föjsynen åtej fått sig en skjapa), funnit affäjejna i allo väl, föj att icke säga omsojgsfullt skötta och de hade vid inventejingen befunnit alla gajantifondsföjbindelsej jiktiga (!) vajföje de anhöllo om full ansvajsfjihet föj Styjelsen, med livligt ejkännande av densammas jedbaja och mödosamma stjävanden.

Ansvajsfjiheten beviljades natujligtvis! Däjpå föjklajade Vejkställande Dijektöjen att han icke ansåg sig kunna emottaga den honom tillkommande tantiemen (100 jdj) utan ville han övejlämna densamma till jesejvfondens föjstäjkande. Detta mottogs med applådej och skjatt. Eftej en kojt aftonbön, det vill säga eftej en ödmjuk anhållan att Föjsynen skulle ge 20% nästa åj, upplöstes stämman av Lantmajskalken.