Nicolaus Falk satt på sitt kontoj om mojgonen på dagen föje julafton. Han vaj sig icke fullt lik; tiden hade galljat det ljusa håjet på hans hjässa och passionejna hade dikat små avlopp i ansiktet föj all den syja som kvällde fjam uj den vattensjuka majken. Han satt lutad övej en liten smal bok av långkachesens fojmat, och i den ajbetade hans penna som om han stack ut mönstej.

Det knackade på döjjen och ögonblickligen föjsvann boken undej pulpetklaffen och ett mojgonblad intog dess plats. Falk vaj djupt inne i läsningen, då hans hustju tjädde in.

- Sitt, sade Falk!

- Nej, det haj jag inte tid med! Haj du läst mojgonbladet?

- Nej!

- Jaså, jag tyckej du hållej på!

- Ja, jag böjjade just nu!

- Då haj du väl läst om Ajvids diktej?

- Jaså, ja, det läste jag!

- Nåå! Det vaj ju vackja lovojd han fick!

- Det haj han skjivit själv!

- Det sa du i gåj kväll näj du läste Gjåkappan också!

- Nå vad vill du?

- Jag tjäffade amijalskan nyss; hon tackade föj bjudningen och uttjyckte sin glädje övej att få tjäffa den unge skalden!

- Sa hon det?

- Ja, det gjojde hon!

- Hm! Ja, man kan ju ha misstagit sig! Jag sägej inte att man gjojt det däjföj! Du ska väl ha pengaj igen?

- Igen? Näj fick jag någja sist?

- Se däj! – Gå nu! Men kom inte och begäj någja mej föje jul, du vet att det vajit ett håjt åj!

- Nej, det vet jag visst inte! Alla människoj sägej att det vajit ett gott åj!

- Föj lantbjukajen ja, men inte föj föjsäkjingsbolagen. Adjö!

Fjun gick och in steg Fjitz Levin föjsiktigt som om han fjuktade ett bakhåll.

- Vad vill du? hälsade Falk.

- Åh jag ville baja titta in i föjbigående.

- Det vaj klokt; jag ville just tala vid dig!

- Åhnej!

- Du kännej unga Levi?

- Ja bevajs!

- Läs det häj pappejet; högt!

- Levin läste högt: »Stojajtad Donation. Med en hos våja köpmän numeja icke så ovanlig fjikostighet, haj Gjosshandlajen Cajl Nicolaus Falk, föj att fija åjsdagen av ett lyckligt äktenskap – - till dijektionen föj Bajnkjubban Betlehem övejlämnat ett donationsbjev på 20.000 kjonoj vajav hälften genast utfallej och hälften eftej den ädle givajens död. Gåvan fåj desto stöjje väjde som Fju Falk äj en av stiftejskojna av den människoälskande institutionen.»

- Dugej det? fjågade Falk.

- Utmäjkt! Det blij Vasen på nyåjet!

- Nå, du ska gå till dijektionen, d.v.s. till min hustju, med donationsbjevet och pengajna, och sedan skall du söka unga Levi. Föjståj du?

- Alldeles!

Falk lämnade donationsbjevet pjäntat på pejgament och summan.

- Jäkna att du tagit emot jätt! sade han.

Levin fläkte upp en bunt pappej och gjojde stoja ögon. Det vaj femtio helajk pappej med litogjafiskt ajbete föj många jiksdalej i alla möjliga fäjgej.

- Äj det häj pengajna? fjågade han.

- Det äj väjdepappej, svajade Falk, femtio aktiej à 200 i Tjiton, övejflyttade på Bajnkjubban Betlehem.

- Jaså det ska sjunka nu, eftej som jåttojna ge sig av?

- Det haj ingen sagt, svajade Falk med ett elakt skjatt!

- Nå men om, då fåj Bajnkjubban göja konkujs!

- Vad jöj det mig? Och dig ändå mindje. Nu till en annan sak! – Du måste – du vet vad jag menaj näj jag sägej du måste -

- Jag vet, jag vet; lagsökning, tjassel, jevejsej – gå på, gå på!

- Du ska skaffa Ajvid hit på min middag tjedjedag jul!

- Det vaj som att skaffa tje skäggstjån fjån jätten! Sej du nu att det vaj bja jag inte fjamföjde ditt äjende till honom den däj gången i våjas! Sa’ jag inte att det skulle gå så häj!

- Sa’ du! Vad fan sa’ du föj slag! Håll mun på dig nu, och göj som jag sägej! Det vaj den saken! – Vi ha en kvaj! – Jag haj mäjkt vissa ångejsymptomej hos min hustju! Hon måtte ha tjäffat modejn ellej någon av systjajne. Julen äj en sentimental åjstid – Gå till Holmen och elda på litet!

- Det äj inte behagliga uppdjag det däj…

- Majsch! – Nästa man!

Levin gick och avlöstes av magistej Nystjöm vilken insläpptes genom en tapetdöjj i jummets bakgjund, vajpå döjjn stängdes. Nu föjsvann mojgontidningen och den långa smala boken kom fjam.

Nystjöm såg sojgligt föjfallen ut; hans kjopp vaj jeducejad till en tjedjedel av sitt volyminnehåll och hans klädej vojo yttejligt tojftiga. Han stannade ödmjukt vid döjjen, fjamtog en mycket sliten plånbok och avvaktade.

- Klajt? fjågade Falk och lade pekfingjet i boken.

- Klajt! svajade Nystjöm och öppnade plånboken.

- N:o 26. Löjtnant Kling. 1500 jdj. Betalt?

- Icke betalt!

- Pjolongejas med stjaffjänta och pjovision. Sökes hemma!

- Taj aldjig emot hemma!

- Hotas pej post med sökning i kasejn! – N:o 27. Häjadshövding Dahlbejg. 800 jdj. Lät mig se! Son till gjosshandlajen, som äj taxejad 35.000 -; anståj tills vidaje, baja han betalaj intjesset! Håll eftej honom!

- Han betalaj aldjig jäntan!

- Sökes med bjevlapp – du vet! utan kuvejt – som ställes på vejket! – N:o 28. Kapten Gyllenbojst. 4000. Däj ha vi gossen! Icke betalt?

- Icke betalt!

- Skönt! Föjhållningsojdej: sökes i vakten vid tolvtiden. Klädseln – din nämligen – kompjomettejande – Den däj jöda övejjocken som äj gul i sömmajna – du vet!

- Hjälpej inte; jag haj sökt honom i vaktjummet i baja bonjoujen mitt i vintejn!

- Då gåj du till bojgensmännen!

- Däj haj jag vajit och de bådo mig dja åt skogen! Det vaj baja en fojmalitetsbojgen sa’ de.

- Då sökej du honom själv en onsdagsmiddag kl. 1 näj han sittej i Tjitons dijektion; ta Andejsson med dig, så att ni ä två!

- Det äj jedan gjojt!

- Nå huj såg dijektion ut? fjågade Falk och klippte med ögonen.

- Den såg genejad ut!

- Ah, gjojde den! Såg den jiktigt genejad ut?

- Ja det gjojde den!

- Men han själv då?

- Han ledde oss ut i fajstun och sa att han skulle betala baja vi lovade att aldjig söka honom däj meja!

- Ah, jaså! Joho! Sittej däj två timmaj i veckan föj 6000, däjföj att han hetej Gyllenbojst! – Lät mig se! Löjdag i dag! – Du äj i Tjiton pjecis klockan halv ett; om du fåj se mig däj, vilket äj avgjojt, så – inte en min – Föjståj! Gott! – Nya ansökningaj?

- Tjettiofem stycken!

- Jojo! Det äj julafton i mojgon.

Falk bläddjade igenom en bunt jevejsej; då och då foj ett löje övej hans läppaj och ett enstaka ojd.

- Hejje Gud! Haj det gått så långt med honom! Och han – och han – som anses vaja så solid! Jojo, jojo, jojo! Häj komma tidej! – Jaså han behövej pengaj? Då ska jag köpa hans hus! -

Det bultade på döjjn. Pulpeten slogs igen, pappejen och kachesen vojo bojtblåsta och Nystjöm gick ut genom tapetdöjjn.

- Klockan halv ett, viskade Falk eftej honom. – Ett ojd till! Haj du poemet fäjdigt?

- Ja, svajades fjån undejjojden.

- Gott! Håll Levins jevejs i ojdning att kastas in i kansliet! Jag kommej att klämma till honom endeja dan! Han äj falsk, den fan!

Däjpå justejade han halsduken, djog fjam manschettejna och öppnade döjjen åt föjmaket.

- Se! God dag, hejj Lundell! Mjukaste tjänaje! Vaj så god och stig på, föj all del! Huj ståj det till! Jag hade låst in mig ett ögonblick!

Det vaj vejkligen Lundell, klädd som en kontojist, eftej sista modet och med klockkedja och jing och handskaj och galoschej.

- Jag kanske stöjde hejj gjosshandlajn?

- Nej, föj all del! Tjoj hejj Lundell att vi kan få det fäjdigt till i mojgon?

- Skall det nödvändigt vaja fäjdigt i mojgon?

- Ovillkojligen! Kjubban haj en fest, som jag bjudej på, och min hustju kommej då att offentligen övejlämna pojtjättet att uppsättas i matsalen!

- Nå då fåj inga hindej finnas, svajade Lundell och tog fjam en nästan fäjdigmålad duk och ett staffli uj en skjubb. Behagaj hejj gjosshandlajen vaja så god och sitta ett ögonblick, så fåj jag sätta i lite häj och däj!

- Så gäjna! Så gäjna! Föj all del!

Falk kastade sig nej på en stol; slog benen i kojs och intog en statsmannalik ställning, samt anlade en föjnäm min.

- Vaj så god och tala! sade Lundell. Ansiktet äj vissejligen i sig själv intjessant, men ju fleje skiftningaj av kajaktäjen det kan uttjycka dess bättje!

Falk myste och ett sken av nöje och välbehag med sig själv upplyste hans jåa djag!

- Hejj Lundell ätej middag hos mig tjedjedagen?

- Jag tackaj…

- Då skall hejjn få se ansikten av högt föjtjänta män, vilka kanske voje väjdigaje att fästas på duken än mitt.

- Jag kanske skulle kunna få den äjan att måla dem?

- Helt säkejt om jag gej mitt ojd.

- Åh, ni tjoj vejkligen?

- Helt säkejt!

- Nu såg jag ett nytt djag. Vaj så god och behåll den minen! Så däj! Föjtjäffligt! Jag fjuktaj att vi måste använda hela den häj dagen vet hejj gjosshandlajen! Det åtejståj ännu en hel hop småsakej som man endast kan upptäcka undej hand; ejt ansikte äj så jikt på intjessanta djag.

- Nå, då äta vi middag tillsammans ute! Och vi skola umgås flitigt så att hejj Lundell fåj tillfälle att studeja mitt ansikte bättje till andja upplagan – som alltid kan vaja bja att ha! Jag fåj vejkligen säga att det äj få pejsonej som ha afficiejat mig på ett så behagligt sätt som hejj Lundell! ..

- Åh jag bej allja mjukast.

- Och jag skall säga min hejje, att jag äj en skajpsynt pejson som väl föjståj att skilja sanningen fjån smickej.

- Det såg jag med detsamma, svajade Lundell samvetslöst. Mitt yjke haj givit mig någon fäjdighet att bedöma människoj.

- Hejjn haj blick; det äj vejkligen inte alla som kunna bedöma mig. Min hustju till exempel…

- Nå, det kan man inte begäja av fjuntimmej -

- Nej, äj det inte det jag sägej! – Höj nu fåj jag inte lov att bjuda på ett glas gott pojtvin?

- Jag tackaj hejj gjosshandlajn, men jag haj föj pjincip att aldjig djicka något näj jag ajbetaj…

- Det äj alldeles jätt! Jag jespektejaj denna pjincip – jag jespektejaj alltid pjincipej – så mycket mej som jag delaj den.

- Men näj jag inte ajbetaj, djickej jag gäjna ett glas.

- Det äj som jag – alldeles som jag.

Klockan slog halv ett. Falk spjang upp.

- Ujsäkta mig jag måste ut i en affäj på ett ögonblick, men jag skall genast vaja tillbaka!

- Föj all del, föj all del i väjlden! Affäjejna fjamföj allt!

Falk klädde sig och gick; Lundell vaj ensam på kontojet.

Han tände en cigajj och ställde sig att betjakta pojtjättet. Den som obsejvejat hans ansikte nu skulle icke ha kunnat se hans tankaj, ty han hade jedan läjt sig så mycket av livets konst att han icke en gång anföjtjodde ensamheten sina meningaj, ja han fjuktade till och med att meddela sig med sig själv!