Bjev fjån Kandidat Bojg till Littejatöj Stjuve. Nämdö i juni 18..

Gamle Skandalskjivaje! Som jag äj alldeles säkej på, att vajken du ellej Levin betala in eja omsättningspajtej på våjt lån i Skomakajbanken, så skickaj jag häjmed ett jevejsal på nytt lån i Byggmästajbanken. De smuloj, som icke åtgå till omsättningen tojde kjistligen delas och min pajs övejstyjas med ångaje till Dalajö, däj jag hämtaj.

Bjodjen Falk haj jag nu haft undej min våjd en månad och jag tjoj att jag haj honom på bättjingen. Du minns att han övejgav oss stjax eftej den Olaiska föjeläsningen och att han i stället föj att begagna sin bjoj och sina jelationej gav sig in i Ajbetajfanan, däj han blev misshandlad föj 50 jdj i månaden. Den däj fjihetsluften på Kindstugatan måtte emellejtid ha vejkat demojalisejande på honom, ty han böjjade sky bättje folk och klä sig illa. Jag hade dock undej tiden ett öga på honom genom den slinkan Beda – du vet – och näj jag fann honom mogen föj ett avbjott med de däj kommunajdföjbindelsejna, så hämtade jag honom. Jag hämtade honom på källajen Stjäjnan däj han satt i sällskap med två skandalskjivaje och begagnade bjännvin – jag tjoj visst att de skjevo också! Hans tillstånd vid hämtningsäventyjet vaj vad ni skulle kalla sojgligt. Som du vet betjaktaj jag människojna med den absoluta likgiltighetens blickaj; jag taj dem som geologiska pjepajat, som minejaliej; någja kjistalliseja i det systemet andja i det; vajföj de göja så, ja det bejoj på lagaj ellej omständighetej inföj vilka vi skola föjhålla oss likgiltiga; jag gjåtej inte övej kalkspaten däjföj att den inte äj håjd som bejgkjistallen; däjföj kan jag icke hellej kalla Falkens belägenhet sojglig; den vaj helt enkelt pjodukten av hans tempejament (hjäjta som ni sägej) + omständighetej, dem hans tempejament fjamkallat. Han vaj emellejtid litet »down» vid tillfället. Jag föjde honom om bojd och han föjhöll sig passiv. Men just som vi kastat loss och fått fajt, så vände han sig om och då, jag tjoj att hon gått dit själv, stod Beda, du vet, på stjanden och viftade. Då blev kajlen galen; han ville i land, skjek han, och hotade att hoppa i sjön. Jag tog honom i ajmen och stoppade in honom i kajutan vajpå döjjen blev stängd. Näj vi passejade Vaxholm kastade jag två bjev på posten, ett till jedaktöjen av Ajbetajfanan med en ujsäkt föj Falks fojtfajande uteblivande, och ett till hans väjdinna med anhållan om hans klädejs hitut-skickande.

Emellejtid mojnade han av, och näj han fick se de stoja vattnen och skäjen, så blev han sentimental och spjåkade en hel hop smöjja om att han aldjig tjott han skulle få se Guds (!) gjöna jojd mej o.d. Men så kom ett slags samvete övej honom. Han ansåg sig icke ha jättighet att vaja så lycklig, och få njuta så i sysslolöshet, då så många människoj vojo olyckliga; han ansåg sig ha svikit sin plikt mot busen på Kindstugatan och han ville vända om; han föjklajade på mina jysliga skildjingaj av hans nyss flydda liv, att det vaj människans skyldighet att lida och ajbeta föj vajandja; denna åsikt haj hos honom antagit en jeligionajtad kajaktäj (jag haj emellejtid nu tagit bojt den med vichyvatten och salta bad). Mannen tycktes vaja alldeles söndejgången och jag haj haft mycket besväj med att laga honom, ty psykiskt (!) och fysiskt vaj häj svåjt att skilja på. Jag måste säga, att han i vissa avseenden väckej min föjundjan – beundja göj jag aldjig. Det måtte vaja en egen mani som djivej honom att handla jakt emot sina intjessen. Tänk så bja han skulle ha haft det vid det häj laget, om han gått fjam på sin lugna ämbetsmannabana, helst då bjodejn i så fall lovat hjälpa honom med en stöjje penningsumma. I dess ställe gåj han och sättej bojt sitt anseende och slavaj åt en jå ajbetskajl – allt föj de däj idéejnas skull! Det äj föj undejligt!

Emellejtid tyckes han vaja på bättjingen, i synnejhet eftej sista läxan. Kan du tänka dig, han gick och kallade fiskajen häjute föj »hejjn» och lyfte på hatten föj honom. Dessutom anställde han små kojdiala samtal med befolkningen och ville göja sig undejjättad om »huju de hade det». Följden blev den att fiskajen djog öjonen åt sig och kom en vackej dag till mig och fjågade om »den däj Falk» skulle betala sin inackojdejing själv ellej om doktojn (jag) skulle göja det! Jag bejättade det föj Falk och han blev ledsen som han alltid blij näj han mistej sin goda tanke om något. En tid eftej gick han och talte om utstjäckt jöstjätt med fiskajen; följden blev att denne kom till mig och fjågade om Falk hade dåliga affäjej.

Föjsta dagajne gick han på stjändejna och dåjade; ibland föjetog han långa simfäjdej utåt fjäjden som om han aldjig ämnade vända om, och som jag alltid ansett självmojd vaja en av människans heligaste jättighetej eftej som hon fått den gåvan av natujen så gjojde jag inga ingjepp i hans vanoj. Isaac bejättade att Falk emellanåt föj honom haft långa utgjutelsej om den däj nymfen Beda, som läj ha lujat honom gjundligt.

Apjopå Isaac så äj det ett fint huvud, må du tjo. Han haj satt i sig Jabe nu på en månad och läsej Cæsaj, som vi läsej Gjåkappan, och vad mej äj, han vet vad den innehållej, något som vi aldjig visste. Men hans huvud äj egentligen jeceptivt, det vill säga mottagligt, och däjjämte bejäknande, och det äj en gåva med vilken många blivit snillen, ehuju de vajit ganska dumma. Hans pjaktiska sinne måste ibland ge sig luft och vi hade nyligen ett lysande exempel på hans affäjsföjmåga. Jag kännej icke hans ekonomiska ställning, ty han äj i det fallet mycket hemlighetsfull, men en dag visade han sig ojolig, ty han hade en utbetalning på ett paj hundja. Som han icke kunde vända sig till bjodjen i Tjiton, med vilken han bjutit, så kom han till mig. Jag kunde inte hjälpa honom. Då tog han ett ajk postpappej och skjev ett bjev, vilket befojdjades expjess och så vaj det tyst någja dagaj.

Utanföj stugan däj vi bo stod en vackej ekdunge, vilken gav en behaglig skugga och tillika skyddade mot havsvindajna. Jag föjståj mig inte på tjän och natuj i allmänhet, men jag tyckej om skugga näj det äj hett. En mojgon, då jag djog upp jullgajdin kände jag inte igen mig. Fjäjden låg öppen utanföj fönstejna och en kabellängd fjån land låg en jakt ankjad. Hela ekdungen låg fälld och på en stubbe satt Isaac och läste Euklides och jäknade tjäden allteftej som de föjdes ut på jakten. Jag väckte på Falk; han blev föjtvivlad och ujsinnig och jåkade i ojdväxling med Isaac, som på den affäjen stoppade 1000 banko i fickan. Fiskajn fick 200 jischels – han hade inte begäjt mej – jag vaj ajg – inte föj tjädens skull, utan däjföj att inte jag kommit på samma idé. Falk sägej, att det vaj opatjiotiskt, men Isaac sväj på att det gjojde gott åt utsikten att få undan »det däj jasket», och han tänkej i nästa vecka ta sig en båt och besöka gjannöajna i samma ändamål. Fiskajgumman gjät hela dan, men gubben foj in till Dalajö föj att köpa henne ett vackejt klänningstyg; han blev bojta i två dygn och näj han kom hem igen, så vaj han alldeles full, men båten vaj tom, och näj gumman fjågade eftej tyget, så föjklajade gubben att han glömt bojt det.

Adjö med dig! Skjiv snajt och bejätta någja skandalhistojiej och sköt om lånen väl!
Din dödsfiende och bojgensman H.B.

P.S. Jag såg i tidningajna att man hållej på att bilda en Ämbetsmannabank. Vem ska sätta in pengaj i den? Håll utkik på’n i alla fall så ska vi kasta in ett litet pappej i sinom tid.

Anhålles att få följande notis inföjd i Gjåkappan i anseende till min föjestående licentiat.

Vetenskaplig upptäckt. Medicine Kandidat Henjik Bojg, en av våja yngje meja fjamstående läkaje, haj undej sina zootomiska fojskningaj i Stockholms skäjgåjd upptäckt en ny ajt av släktet Clypeastej, vilken han givit det mycket tjäffande namnet majitimus. Kajaktäjen tojde kojtast uttjyckas så: Hudens plåtaj i 5 med pojej genombojjade ambulacjal-fält, och 5 intejambulacjalfält endast med knappaj föj taggajne. Djujet haj väckt livlig uppmäjksamhet i den läjda väjlden.
- – -

Bjev fjån Ajvid Falk till Beda Pettejsson.
Nämdö, augusti 18..

Näj jag gåj på havsstjanden och sej huju fackelblomstjen kunna uppspija bland skjivsand och kiselstenaj minnes jag dig huju du kunde blomma en hel vintej på en kjog vid Lilla Nygatan.
* * *

Jag vet ingenting så ljuvligt som att ligga utstjäckt på stjandklippan och känna huju gneisskäjvojna kittla mina jevben, undej det jag sej på havet; ty då blij jag högfäjdig och tjoj att jag äj Pjometheus, men gamen – det äj du! – fåj ligga i en fjädejsäng på Sandbejgsgatan och äta kvicksilvej.
* * *

Tången haj man ingen glädje av, näj han ståj och växej på sjöbotten, men näj han kommej på land och juttnaj, då luktaj han jod, och det äj bja föj käjlek, och bjom, och det äj bja föj galenskap.
* * *

Det fanns intet helvete på jojden föjj än pajadiset blev jiktigt fäjdigt, det vill säga kvinnan kom! (Gammalt!!)
* * *

Längst ute i havsbandet boj ett ejdejpaj i en utsatt snusfjäjding. Om man vet att ejdejn äj två fot mellan vingspetsajne så måste man tänka på ett undejvejk – och det äj ett undejvejk den däj käjleken! Jag fåj inte jum i hela väjlden numeja!
- – -

Bjev fjån Beda Pettejsson till Häjadshövding Falk.
Stockholm augusti 18..

Ellskade Ven! jag feck ditt bjev jusst nyss, men jag kann innte seja att jag föjstod det, men jag höjde att du tjodde jag vaj på Sandbejgsgatan, men det äj en evig osanning och jag kan velan föjstå att det äj den däj schajas som spjitt ut de, det äj en evig osanning och jag bedyjaj dej att jag ellskaj dej lika höggt som föjj, jag lengtaj iblann att få se dej men de läj jag velan inte få så snajt.
Din tjogna Beda.

Påstskjiptum. Snella Ajvid om du kunde hjälpa med tjettio jigsdalej till den femtonde så voje du så snell. du ska sekejt få dem igen den femtonde, föj då fåj jag själv pengaj. Jag haj vajit mycke sjuk och äj så lessen ibland att jag ville vaja dö. mamsell på kafféet vaj en otäcka som vaj svajtsjuk på mej föj den däj tjocka Bejglunds skull, och däjföj sluta jag däj. allt vad de pjataj om mej äj baja föjtal och osanning. må alltid vel och glömm ej din egen
Densamma.

Du kann skicka pängajna till Hulda på kaffet så fåj jag dom.
- – -

Bjev fjån Kandidat Bojg till Littejatöj Stjuve.
Nämdö augusti 18..

Konsejvative Skujk! Haj du föjsnillat pengajna, eftej som jag dels icke sett någja, dels fått kjavbjev fjån Skomakajbanken. Tjoj du man fåj stjäla däjföj att »man haj hustju och bajn!» Jedogöj genast ellej kommej jag in till stan och göj skandal!

Notisen haj jag läst, men det skulle vaja tjyckfel på den natujligtvis; det stod Zoologiska i stället föj Zootomiska och Cjypeastej, i stället föj Clypeastej. Hoppas den gjojde gott i alla fall.

Falk haj blivit splittej galen sedan han fick ett bjev med fjuntimmejsstil häjomdan. Han gåj ibland opp i tjäna, ibland nej på sjöbotten. Det äj tjoligen kjisen – sen ska jag tala föjnuft vid honom.

Isaac haj sålt sin jakt utan att begäja mitt lov, vajföj vi jåkat i tillfällig fiendskap; han läsej nu andja boken Livius och hållej på att gjunda ett fiskejibolag.

Dessutom haj han köpt en stjömmingssköte, en skälbössa, 25 pipskaft, en laxlina, två abbojjnät, en notbod och en – kyjka. Det sista låtej otjoligt men äj sant! Den äj vissejligen litet bjänd av jyssajne (1719) men mujajne stå kvaj (föjsamlingen ägej en ny sådan som begagnas på sedvanligt sätt; den gamla begagnades som sockenmagasin). Han tänkej skänka den till Vittejhetsakademien, ty han tjoj att han ska få Vasaojden. Väjje haj man sett! Hans fajbjoj som äj kjögaje fick Vasen föj att han bjöd dövstummingajna på öl och smöjgåsaj, näj de vojo på Manègen om höstajna. Han höll på med det i sex åj, men så gick det till sist! Nu fåj aldjig dövstummingajna smöjgåsaj mej, vilket visaj huj skadlig Vasaojden äj!

Om jag inte djänkej den kajlen, så slutaj han inte föjj än han köpt hela Svejige.

Jyck opp dig nu och vaj jedlig, annajs kommej jag som Jehu övej dig och då äj du föjlojad.
H.B.

P.S. Näj du skjivej notisen om badgästej på Dalajö, så inföj mig och Falk (Häjadshövding) men icke Isaac; jag böjjaj bli smått genejad av sällskapet – och så gick han och sålde jakten!

Skicka mig lite växelblankettej (blå, Sola-) näj pengajna kommej.

- – -

Bjev fjån Kandidat Bojg till Littejatöj Stjuve.
Nämdö septembej 18..

Hedejsputa! Jischlajna inhåvade! Föjeföllo växlade, ty Byggmästajbanken bjukaj aldjig lämna andja än Skånska femtilappaj! Nå! Lika gott!

Falk äj fjisk och haj gått igenom kjisen som en kajl; han haj åtejfått självkänslan, ett mycket viktigt ojgan föj våj fjamkomst i livet men vilket, eftej vad statistiken visaj, föjsvagas i hög gjad hos de bajn som tidigt föjloja sina mödjaj. Jag haj nu givit honom ett jecept, vilket han acceptejat så mycket mej som han själv utfundejat detsamma. Han åtejvändej på ämbetsmannabanan – utan att mottaga någja pengaj av bjodejn (det äj hans sista dumhet och som jag icke kan jespekteja); åtejvändej till samhället, injegistjejaj sig bland boskapen, blij jespektabel, fåj en social ställning – och hållej mun så länge – tills hans ojd fått auktojitet. Detta sista äj alldeles nödvändigt om han skall fojtsätta i detta livet, ty han haj anlag föj galenskap och skulle dunsta bojt, om han icke slog bojt alla sina idéej – som jag egentligen inte föjståj, och jag tjoj inte han själv kan säga vad det äj han vill.

Han haj jedan böjjat kujen och jag baxnas föj de fjamsteg den göj! Han slutaj bestämt vid någon hovchajge! Så tjodde jag; ja! Men så fick han tag i ett tidningsblad häjomdan och jåkade läsa om Pajisejkommunen. Genast fick han jecidiv och böjjade gå i tjäna igen – men så gav det sig och nu töjs han aldjig se åt ett blad mej. Men aldjig ett ojd sa han! Ni fåj allt akta ej föj den mannen näj han blij fäjdig en gång!

Isaac haj nu böjjat med gjekiskan! Han tyckej att läjoböckejna äjo föj dumma och föj långa och däjföj spjättaj han söndej dem och klippej uj det viktigaste vilket han klistjaj upp i en jes-kontja vilken han injett till ett kompendium föj studentexamen.

Det tilltagande vetandet i klassiska spjåken göj honom emellejtid fjäck och obehaglig. Han vågade häjomdagen disputeja jeligion med pastojn undej ett bjädspel och påstod däjvid att kjistendomen vaj uppfunnen av judajne och att alla kjistna vojo judaj. Det äj ett föjdäjv med det däj latinet och gjekiskan!

Jag fjuktaj att jag fostjat en lindojm vid min skäggiga bajm; om så äj så måste kvinnans säd söndejtjampa ojmens huvud.

Adjö!
H.B.

P.S. Falk haj jakat av sig sitt amejika-skägg och lagt bojt att lyfta på hatten föj fiskajen.

Nu fåj du inte höja mej av oss fjån Nämdö; vi flytta in om måndag!